Nyligen pratade jag med en avdelningschef som utan omsvep erkände att hen tycker att ”människor är det vidrigaste som finns”. Hen fortsatte att beklaga sig över alla ”mjuka” frågor som ingår i chefsrollen och att behöva tillrättavisa medarbetare för oönskade beteenden.
Jag lyssnade och häpnade. Delvis över rättframheten, men mest över att en person med dessa åsikter har tilldelats ansvar över människor. Dessutom: En chef som känner så här får knappast det stöd som behövs för en krävande chefsroll. Jag undrar ibland hur stödet till chefer ser ut där ute. Hur gör du som vd för att stötta dina chefskollegor?


