Inga produkter i varukorgen.
Snabbast förändring genom exkludering eller inkludering?
Krönika Går den gröna omställningen av näringslivet snabbast genom att exkludera tillgångsslag som anses icke hållbara, eller genom att inkludera dem och utöva aktivt ägarskap?
Den frågan funderar många ägare och kapitalförvaltare på. Frågan aktualiserades när fonder och aktier som tidigare stått i skamvrån, exempelvis olja och vapen, tokrusade som följd av Rysslands anfallskrig i Ukraina. Även hållbarhetsbeivrare konstaterade att det väl ändå inte kan vara oetiskt att försvara sin nation, att ha tillräckligt med vapen för att hålla fienden utanför gränsen? Vad som anses hållbart ritades i ett slag om, när omvärldsförutsättningarna ändrades.
Frågan är intressant. Vad händer när man avyttrar innehav i det som för tillfället anses som ”dåliga” branscher? Lär de sig av att bli ratade eller skyfflas de runt bland investerare som fortfarande gillar dem? Är det i stället bättre att som hållbarhetsmedveten investerare eller ägare köpa andelar och aktier och sedan använda sina röster för att påverka utvecklingen i en positiv riktning?
Sverige har ett starkt privat ägande med ägarfamiljer och ägarkonstellationer som är pålästa, inlästa och tar stort ansvar för frågor utanför sin direkta sfär. Deras beslut i ägarforum och styrelserum omskapar sakta verksamheterna de äger och verksamheternas påverkan på sina omland och samhällen. Ett talande exempel i närtid är när det svenska näringslivet legat längre fram än den nya regeringen i sina hållbarhets- och klimatambitioner. Hållbarhetsarbetet är en hygienfaktor i mycket breda lager.
Mycket talar för att det bästa är att fortsätta använda de resurser vi har och genom innovation, affärsutveckling och lagstiftning som går i takt, så fort som det går omvandla icke hållbart resursutnyttjande till mer hållbart. I takt med att betalningsviljan för hållbarhet har ökat, behöver vi också vara vaksamma på ”greenwashing” och försök att dra nytta av ädla syften. Gröna fonder har idag högre förvaltningsavgift än ”vanliga” fonder. Detta får anses ett starkt incitament att få kunderna att välja dem, kanske till och med ett incitament att överdriva det hållbara inslaget?
2023 måste vi titta med öppna ögon på hållbarhetsfrågan. Vi har mer information och kunskap än någonsin, men det står samtidigt klart att ju mer vi vet, desto mer förstår vi att vi inte vet. Tvingande initiativ som taxonomi, EU:s Fit for 55, SCRD och nya direktiv för finansinspektioner runtom i västvärlden, kommer att hjälpa till att driva förändring.
Samtidigt är det just ägarnas agenda i hållbarhetsarbetet som kommer spela störst roll, ned till varje enskilt investeringsbeslut. Och frågan kvarstår, är det bäst att exkludera eller inkludera?
