I mellandagarna hamnade jag i en diskussion om tillväxtstrategier. Slaget stod mellan externt kapital och egen finansiering. Inte särskilt förvånande representerade förkämpen för egen finansiering ett bolag med lågt investeringsbehov och positivt kassaflöde medan den andra kom från tech-sektorn och från en värld med diametralt motsatta förutsättningar. Utgången av slaget fick väl närmast bedömas som oavgjort. I vart fall lyckades inte någon av parterna övertyga den andra om förträffligheten i den egna strategin.
Nu bar det sig inte bättre än att jag efter det stora slaget mellan eget och externt kapital konfronterades med en tredje väg. En väg som väl närmast får benämnas som ”andras kapital”. Några dagar efter jul tog min fru och jag vägen förbi en hästsportaffär i jakten på en ny och säkrare ridhjälm till henne. Vi hade lite olika ingångsvärde i frågan. Jag, eller närmare bestämt Tomten, hade kommit med det som enligt butiken där hjälmen köptes var att betrakta som marknadens säkraste. Så säker var den att den helt saknade ”bling-bling”. Ett begrepp som jag vid besök hos hästsportaffärer under de närmaste dagarna efter jul skulle få nöjet att bekanta mig med och förstå vikten av. Nu befann vi oss alltså i ytterligare en butik i jakten på en säker hjälm med ”bling-bling”. Utöver nya produkter sålde butiken också begagnade ridsportsartiklar.