För att förstå denna företeelse observerade jag gruppens dynamik. En iakttagelse var att gruppen ytligt sett verkade ha svårt att hålla sig till ämnet. Samtalet flyttade sig omärkligt från ämne A till ämne B och så vidare. Men var det olika ämnen? Eller var det kanske olika aspekter av ett och samma ämne? I det senare fallet kan man definiera gruppens problem som att den i ett givet ämne försökte omfatta för stor komplexitet samtidigt. För att råda bot på det kan medlemmar innan själva diskussionen startar, prata två och två i några minuter i syfte att identifiera de olika relevanta aspekterna av ämnet. Dessa kan sedan sättas upp på en whiteboard och det brukar inte vara några problem att enas om i vilken ordning man borde diskutera aspekterna.
En annan iakttagelse var att medlemmarna inte utforskade varandras perspektiv så mycket. För att komma till rätta med det nämnde jag forskning som visar att lågpresterande grupper ägnar 95 procent av tiden till argumentation och fem procent till att utforska. I högpresterande är andelsfördelningen 50/50. Att utforska innebär att stävja sitt ”ja, men” och i stället säga ”berätta mer.” I ett utforskande klimat är medlemmar mer intresserade av att synliggöra alla nyanser av en fråga och mindre intresserade av att få rätt. Dessutom inser högpresterande grupper vikten av att hela tiden värna klimatet vilket visar sig i en stor andel uppmuntran av typen ”vad bra att du lyfte den frågan!” även om man inte håller med om budskapet. Detta kontrasteras mot lågpresterande grupper där reflexmässiga avfärdanden dominerar, ibland till och med nedlåtenhet.



