Inga produkter i varukorgen.
Att misslyckas är en bra början
Krönika Att misslyckas är sällan skönt, men ofta nödvändigt. Först när vi vågar erkänna våra misstag öppnar vi dörren till verklig utveckling – både som människor och som ledare.
Foto: Emmy Jonsson / Adobe Stock
För några år sedan gick jag en UGL-kurs. Jag kom dit med en ganska öppen inställning. Tänkte att jag varit med om en del, kunde en del och hade samtidigt gjort några rejäla livsvurpor. Och jag var faktiskt rätt okej med det.
Under veckan kom vi varandra nära, och jag valde att vara väldigt ärlig. Inte bara om det som gått bra, utan framför allt om det som gått mindre bra. Vid flera tillfällen berättade jag om misstag jag gjort, i yrkeslivet, privat och i mitt ledarskap. Stora, små och några ganska smärtsamma händelser. Men jag märkte att jag var ensam om att dela med mig. Mot slutet av tredje dagen sa jag, lite provocerande, att jag numera till och med bejakar mina misstag.
Då kom reaktionerna. Ögonbryn höjdes. Några såg uppriktigt förvånade ut, andra fick ett förvirrat uttryck i ansiktet. En eller två började skruva på sig obekvämt. Det jag sa verkade gå på tvärs mot något djupt inlärt i systemet, den där oskrivna manualen för framgång.
I slutet av kursen skulle vi ge varandra feedback. Jag glömmer aldrig när en av deltagarna kom fram till mig, en vd från Lund, med perfekt yttre och trygg personlighet. En sådan kvinna man aldrig hade trott bar på rädsla. Hon sa:
”Fram tills den här veckan har jag varit livrädd för att göra misstag. Ännu mindre att prata om dem. Jag har alltid försökt undvika dem till varje pris. Det är först nu jag inser att det faktiskt är en kompetens att våga misslyckas.”
Men ändå lägger vi ofta mer energi på att undvika misstag än på att våga utforska nytt. Och när vi trampar fel, biter vi ihop och hoppas att ingen märker något.
De orden har stannat kvar hos mig. Länge.
För innerst inne vet vi ju, att utveckling inte är linjär. Ledarskap handlar långt ifrån alltid om att lyckas eller ha alla rätt. Men ändå lägger vi ofta mer energi på att undvika misstag än på att våga utforska nytt. Och när vi trampar fel, biter vi ihop och hoppas att ingen märker något.
I bästa fall delar vi våra misslyckanden med de allra närmaste. Kanske är det typiskt svenskt. Kanske bara mänskligt. Men det jag vet är att mina största kliv framåt nästan alltid börjat med ett misstag jag faktiskt lärt mig något av. Det som först känts som ett bakslag har ofta lett till en ny väg. En annan riktning. Och längs den vägen har jag mött nya människor och samlat erfarenheter som utvecklat mig, både som människa och som ledare.
Och kanske är det som författaren Elizabeth Day så klokt formulerat det: “Failure is just information. We label it failure, but it’s really just the world saying: try a different way.”
Jag säger inte att det är skönt att misslyckas. Det är det inte. Det gör ont. Och det krävs mod.
Men ibland är det modigaste vi kan göra att släppa taget om den perfekta fasaden, och visa oss lite mer mänskliga.
Så ja – att misslyckas är en bra början.
Inte för att det är målet.
Utan för att det är just där utveckling sker.
Agneta Olsson är vd och grundare av Chair Management, rådgivare till ägare och vd:ar i ägarledda företag och specialiserad på att transformera bolag från ägarlett till ägarstyrt.
