Retorikbubblan #8: Berätta och beröra

När vi privat varit med om något speciellt får vi ofta behov av att återge detta
för andra i vår omgivning, vi vill dela med oss. Är det frågan om någonting
roligt så framställer vi gärna spontant det vi berättar på ett sådant sätt att
det roliga framgår av själva sättet att berätta. Är det fråga om något sorgligt,
dramatiskt eller vardagligt så anpassar vi vårt uttryck efter det. Hur som
helst hamnar vi intuitivt i ett berättaruttryck med självklart syfte att attrahera
till lyssning så mycket det går.
Större delen av mänsklighetens historia har människan fört kultur, kunskap,
information vidare genom muntligt berättande. Under evolutionens gång har
den kommunikativa förmågan successivt förfinats. I slutändan handlar det
om varje individs längtan och vilja till uttryck för att kunna beröra. Berör vi
når vi fram.
Det här borde vi tänka mer på när vi gör våra anföranden. Kalla det presentation,
kalla det redovisning, rapport, information eller vad som helst.
Egentligen är allting berättelser. Och berättelser, ja de ska berättas.