Inga produkter i varukorgen.
Så får du andra att lyssna på dig
Vd-rollen
Ska du tala inför andra har du bara en enda chans, för åhörarna reagerar omedelbart på hur du förmedlar ditt budskap. Då gäller det att inte vara försiktig utan att våga ta plats, för det förväntas av dig, menar retorikexperten Per Furumo, i höst aktuell som en av talarna på VD-dagen i Stockholm.
Per Furumo har koll på hur man får folks uppmärksamhet. Foto: Adobe Stock/Håkan Elofsson
Att tala inför andra är något som väldigt många tycker är en stor utmaning. Många frågar sig hur man gör för att bli lyssnad på och fånga åskådarnas intresse. Vi ska vara försiktiga med att ta med oss det privata tilltalet upp på scenen, konstaterar Per Furumo på Voice and Message som både jobbar med rösten och scenframträdandet hos sina uppdragsgivare.
– Vi i Sverige och i Norden är lite försiktiga med att kliva fram och tror ofta att vi förhäver oss när vi förstärker tilltalet, säger han. Då tar vi tyvärr ofta med oss det privata upp på scenen, och med scen menar jag när man talar inför tre personer och fler i något sammanhang.
Som exempel på motsatsen nämner han den anglosaxiska kulturen från vilken det går att lära sig mycket. Genom att ungdomar där redan i tidig ålder får utbildning i ”speech” och ”public speaking” lär de sig framträda. Visserligen har fokus på retorik ökat i Sverige under senare tid, men ofta på ett teoretiskt plan.
Framför lägerelden
Per Furumo använder ofta begreppet ”förstärkt tilltal” när han vill förklara kraften i att stå framför andra. Han menar att så fort man talar till en grupp så kan man förhöja tilltalet, samtidigt som medlemmarna i en grupp per automatik förväntar sig just detta. Det finns nedärvt i människan att berätta saker för andra långt tidigare än andra former av kommunikation kom till. Historieberättandet och kunskapsförmedlingen framför en lägereld är ett exempel.
Fakta
Tänk på detta för att trollbinda åhörarna
- Försök hitta ett naturligt berättartempo. Lyssna in dig själv för att komma fram till vad som fungerar.
- Använd något starkare volym på din röst, men undvik att gå upp i tonläge.
- Förstärk din artikulation något, betona det som är viktigt.
- Låt kroppens mimik och gestik understryka det du vill förmedla.
- Var inte rädd för pauser i ditt anförande. De ger berättelsen en levande dramaturgi.
- Tänk över hur du ska inleda ditt anförande, kanske en cliffhanger är en bra start.
- Involvera lyssnarna, gärna med frågor, direkta och retoriska.
Källa: Per Furumo
– Rösten i samspel med kroppen är det enda verktyg vi haft för kommunikation större delen av den tid vi människor funnits till på jorden, konstaterar Per Furumo. Allt vi tillför, som tonfall, melodi, pauseringar med mera när vi berättar något har mejslats fram av evolutionen. Det har en lika viktig funktion som orden i sig.
Upplever naturligt
Per Furumo betonar vidare det faktum att ”det förstärkta tilltalet” framför en grupp nästan aldrig upplevs som tillgjort, trots att den som talar gärna tror det, när vi inte fått träning.
– Ofta tror den som talar att hen förhäver sig och gör misstaget att tona ner och neutralisera det som sägs, säger han. Det är synd för den som lyssnar vill att talaren tar självklar plats. Och det påverkar hur vi hör och uppfattar budskapet, hur vi smittas av energi och engagemang.
Per Furumo vill dock ogärna tala om rätt och fel för hur någon talar inför andra, bara skapa en medvetenhet om vilka redskap som finns tillgängliga för att nå ett så bra resultat som möjligt. Sedan beror ju en hel del på vilken kontext någon talar i.
– Ta Leif G W Perssons sätt att prata som kan sägas vara en antistil. Det fungerar bara för att vi vet hans status och kunnande, konstaterar Per Furumo. Hans antistil blir en tillgång och fungerar för just honom, knappast för andra.
En enda chans
Samtidigt bör man vara medveten, enligt honom, om att man som talare bara har en enda chans att vinna åhörarna. För de reagerar mer på känsla än innehållet. Så att både vara duktig på scenen och ha ett bra innehåll som man lyfter fram på ett bra sätt är optimalt. Då gäller det att vara medveten om redskap som tempo, volym och röstläge, artikulation och betoning, gestik och mimik och inte minst pauseringar. Låt oss gå igenom dessa olika delar.
Tempo handlar om att hitta det berättande tempo alla besitter. Kanske att tala lite snabbare än du brukar göra om du normalt talar långsamt och vice versa sakta ner om du normalt är en snabbpratare. Generellt är det få saker som slår det lugna, dock ej sega, tempot.
– Alla har det i sig. Det handlar om att lyssna in sig själv. Hur skulle du prata om du stod på en klippavsats och ska meddela en grupp att det är mycket antiloper i området, frågar sig Per Furumo retoriskt. Då måste vi ta plats och vi måste vara tydliga.
Ett snäpp starkare
Volym och röstläge innebär att man kan tjäna på att använda ett snäpp starkare volym när man talar inför andra. Som åskådare tycker vi om att någon intar rummet och attraheras av det psykologiskt. Undvik dock att gå upp i tonläge.
Artikulation och betoning är viktigt att tänka på för att vara tydlig. Något förstärkt artikulation hjälper till att förmedla engagemang. Betoningens funktion är att klargöra sammanhang och vad budskapet handlar om. Betoningen påverkar melodi och tonalitet, det gäller för alla språk, säger Per Furumo.
Gestik och mimik är själva samspelet mellan dessa två begrepp och rösten. Vi kan inte tala och vara helt orörliga. Tvärtom menar Per Furumo att man ska släppa fram sina gester, till exempel att måla med händerna. Det är med händer, huvud och kropp som vi också betonar. När det sker naturligt uppfattas det också som naturligt.
– Vi är som vanligt rädda för överspel, men det händer nästan aldrig, understryker Per Furumo. Sedan ska man alltid se upp med ticks.
Äger situationen
Pausering kan också översättas till ”Power of silence”, det vill säga att detta är en mycket viktig del av kommunikationen och påverkar orden – det vi sa och det vi kommer att säga ligger i dess kraft. Hur lång ska en paus då vara? Per Furumo menar att det kan handla om allt från en bråkdel av en sekund till många sekunder. Pausen är ett sätt att skapa dramaturgi. Ofta är man rädd för pauser och lurar sig själv att det är ont om tid. Men med en väl avvägd pausering och med kontrollerat tempo äger man talarsituationen.
Att tala inför andra handlar ytterst om att hitta en levande kommunikation. Har du som talare väl ordning på rytm, pauser, röstläge med mera så kan också en bra genomarbetad struktur på ett anförande bidra till en bättre helhet.
– Jag brukar ofta citera Astrid Lindgren här som sa: En bra berättelse är som en gädda. Den har en vass inledning, en fyllig kropp och en snärtig avslutning, kommenterar Per Furumo.
Den vassa inledningen exemplifierar han med att ha en cliffhanger som start, det vill säga att direkt lyfta fram något som fångar allas intresse och sedan utifrån detta leda in anförandet, presentationen eller mötet på det det ska handla om.
En berättelse
Generellt är ett bra anförande en skickligt sammansatt berättelse där det finns interaktion mellan talare och lyssnare, enligt Per Furumo. Denna dynamik kan förstärkas av att frågor ställs till gruppen. Är den stor kanske frågan kan diskuteras med bänkgrannen, är gruppen mindre kan frågor direkt ställas till någon deltagare. Det är alltid en fördel att involvera mottagaren. Mycket av det vi säger kan vändas till frågor. I stället för att säga ”Därför väljer vi en lösning som…” så säger du ”Vilken lösning har vi då valt?” Varje fråga är en minitrigger. Ett ytterligare tips är att alltid försöka förklara siffror och komplexa fakta, gärna med liknelser och god pedagogik. Ge torra fakta kött och blod.
– Ytterst handlar ett bra framförande om levande kommunikation, avslutar Per Furumo. Och den bygger på hur vi fungerar som de biologiska och psykologiska varelser vi är, något som inte minst forskning från institutioner som Harvard University och IMD visar.
På VD-dagen den 2 oktober kan du lära dig mer om strategier och verktyg för att bli lyssnad på. Per Furumo är en av talarna i spårvalen ”Vd-rollen”. Läs mer och boka plats här.
