Konsten att skriva effektiva avtal

Det finns flera olika former av avtal som utgör en naturlig del av många företags dagliga verksamheter, såsom hyresavtal, anställningsavtal, licensavtal, samarbetsavtal, konsultavtal och leveransavtal.

• Oavsett vilken avtalstyp det rör sig om är ett skriftligt avtal alltid att föredra. Enbart därigenom skapas en bra grund för ett gynnsamt avtalsförhållande, betonar Louise Björneman.

Ibland är skriftlighet också ett krav, till exempel i fråga om konkurrensklausuler i kommissionsavtal och handelsagentavtal. Även vid exempelvis köp av fast egendom samt vid jordbruks-, bostads- och anläggningsarrende krävs skrivna avtalshandlingar.

Olikheter och likheter

En hel del skiljer sig åt mellan avtalstypernas struktur och innehåll, men det finns också mycket som är gemensamt mellan dem.

Varje avtal har en ömsesidig karaktär.

• Avtalet består av två rättshandlingar, anbudet och accepten som i kombination blir till en rättshandling, det vill säga avtalet, förklarar Louise Björneman.

Vid okomplicerade avtal kan parternas första

kommunikation enbart utgöra just anbud och accept.

• Men vid komplexa avtal med flera villkor genomförs vanligen en förhandling genom lämnande av förslag på avtalsinnehåll. Efter ett tag övergår förhandlingen i skarpt läge med utväxling av bindande anbud och accept, säger Louise Björneman.

Viktigt att beskriva bakgrunden

I aktiebolag är styrelsen firmatecknare. Det är tillräckligt att styrelsen, vid ingående av avtal, representeras av den majoritet som fattat beslut om att teckna avtalet för bolaget.

• I praktiken är det dock vanligt att styrelsen, genom styrelsebeslut, ger en viss eller vissa personer firmateckningsrätt för att underlätta den dagliga driften i bolaget, konstaterar Louise Björneman. Hon säger samtidigt att, finns det en utsedd VD, har denne per automatik rätt att teckna firman inom ramen för den löpande förvaltningen.

Vid upprättandet av ett avtal ska parterna anges med korrekta organisations- eller personnummer, och adresser läggs lämpligen även till.

• Sedan är det viktigt att lägga tid på att beskriva bakgrunden till avtalet och ändamålet med överenskommelsen, understryker Louise Björneman. En noggrann bakgrundsbeskrivning skapar en stabil utgångspunkt och bidrar till att avtalet blir effektivt, framför hon också.

Avtalet ska givetvis även fyllas med de specifika villkoren för överenskommelsen, exempelvis angående vilken produkt eller tjänst som ska tillhandahålls, vad priset ska uppgå till och när leverans ska ske.

• Avtalstid och hur man hanterar en eventuell uppsägning bör också finnas med i avtalet, säger Louise Björneman. Dessutom bör lag och jurisdiktion regleras, tillägger hon.

Vidare bör man enligt henne fundera kring om det passar att ta med bestämmelser gällande:

• Hänvisning till standardavtal.
• Ansvar och ansvarsbegränsningar, exempelvis i leveransavtal samt i aktieöverlåtelseavtal.
• Konkurrens och värvning, exempelvis i anställningsavtal samt i aktieägaravtal.
• Sekretessåtaganden.
• Uttryckliga sanktioner.

Sanktioner och ny rättspraxis

Avtalet är rättsligt sanktionerat om inte annat framgår av avtalet eller omständigheterna. Därjämte gäller att överväga om explicita sanktioner ska tas med i avtalet, till exempel avtalsklausuler som tar sikte på hävning, vite och skadestånd.

• Parterna i ett avtalsförhållande är som huvudregel förpliktigade att hålla det ingångna avtalet för att inte riskera att drabbas av en sanktion, utvecklar Louise Björneman, och tillägger att just klart formulerade sanktioner många gånger är att föredra för att tydliggöra läget vid ett eventuellt avtalsbrott.

Därtill upplyser Louise Björneman om ny rättspraxis som innebär en ny avtalsrättslig spelplan för företag. Under lång tid har 36 § avtalslagen om oskäliga avtalsvillkor i stort sett aldrig applicerats i kommersiella avtalsförhållanden.

• Men under de senaste åren har detta förhållningssätt kommit att förändras allt mer. Det går nämligen att se en trend i såväl allmän domstol som skiljeförfaranden att 36 § avtalslagen tillämpas på avtalsrelationer mellan företag, säger hon.

I korthet innebär det nya synsättet beträffande 36 § avtalslagen att, den part som önskar att avtalsförhållandet ska bestå i oförändrad bemärkelse, i större utsträckning än tidigare måste argumentera för att avtalsbundenheten faktiskt är skälig.
 
En annan avtalsrättslig nyhet handlar om hur man ska se på lojalitetsplikten. För inte så länge sedan kom en dom från Högsta domstolen (HD; den högsta instansen av de allmänna domstolarna i Sverige) avseende lojalitetsplikten i ett avtalsförhållande i bolagssammanhang.

• HD konstaterar i domen att, något uttryckligt stöd i lag eller avtal, behöver inte finnas för att en lojalitetsplikt ska föreligga, berättar Louise Björneman.

Vidare anför HD i domen bland annat ”att en part med omsorg, det vill säga efter bästa förmåga, ska respektera även de intressen som motparten har till följd av avtalet. Vilka krav som kan ställas på en parts lojalitet måste avgöras efter en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.”

• Företräder du ett bolag och ingår avtal för bolagets räkning, då är det med andra ord centralt att ha med sig att bolaget som avtalspart ska agera lojalt avseende bolagets avtalsrelationer, avslutar Louise Björneman.