Forskare: Tillitsbaserad styrning utan resurser leder till hyckleri

– Trots att styrmodellen inte är så konkret har många ändå tagit den till sig, utan att riktigt förstå hur det ska implementeras, säger hon.

Mellan 2017 och 2019 har hon studerat styrningen av äldreomsorgen, och bland annat följt ett tillitsbaserat utvecklingsprojekt som syftade till att implementera arbetsmetoden ”Medarbetardriven innovation”. Hon kopplade samman projektet med de senaste årens tillits-reform inom flera offentliga verksamheter.

Delade meningar om värde

Helena Håkansson märkte snabbt att hon fick väldigt olika typer av berättelser om möjligheter respektive svårigheter, beroende på vem inom organisationen hon intervjuade. I gruppen med både verksamhetsutvecklare och enhetschefer hörde hon nästan bara positiva tongångar, och intervjupersonerna framhöll alla hinder de hade överkommit med hjälp av tillit. I gruppen med endast enhetschefer var det istället en dyster och mörk bild som målades upp. Enhetscheferna arbetade alla inom äldreomsorgen eller med funktionshinder.

– Först när jag uttryckligen frågade dem visade det sig att de inte hade fortsatt med arbetssättet på sina enheter, utan att de bara hade provat det en kortare tid. Den vanligaste anledningen som de uppgav var att de var engagerade hade slutat, och att personalomsättningen var för hög för att de skulle kunna jobba med något annat än sitt grunduppdrag, säger hon.

Det faktum att förutsättningarna för att vidhålla nya metoder saknades, då inte ens basbehoven var tillgodosedda, var inte det enda intressanta fyndet förklarar Helena Håkansson. Många av de intervjuade vittnade också om uteblivna resurser för att inleda nya arbetsmetoder, i form av tid, pengar eller personal. Bristen av medel gjorde att de tappade motivationen.

– Det skapade ett tillitsbrott, eftersom de initialt gick in med en positiv inställning – men projektledningen avfärdade enhetschefernas förväntningar på extra medel som ett missförstånd, säger hon.

Inte heller fick de förbättringsförslag som medarbetarna på varje enskild enhet tog fram kosta pengar, vilket resulterade i att förbättringsåtgärderna var mycket småskaliga i sin natur.

Ett annat intressant fynd var att trots att alla uppskattade arbetsmetoden och var positiva till den i teorin, var flera av projektets verkshamhetsutvecklare skeptiska till medarbetarnas förmåga att skapa förbättringar som skulle gynna brukarna, med förevändningen att det fanns en risk att de bara skulle göra det bättre för sig själva.

– Ingen verkade göra kopplingen att om medarbetare förbättrar sin egen arbetssituation så förbättras ofta hela verksamheten. Jag tolkar det som att det fanns en låg tillit inom organisationen men också som en eventuellt intressekonflikt, att verksamhetsutvecklarna inte ville lämna ifrån sig det roliga uppdraget som att komma med nya smarta idéer innebär, säger hon.

Intentionen spelar liten roll

Flera intervjuer i avhandlingen skildrar en verklighet där många av de idéer som implementeras ganska omgående dör ut.

– I värsta fall kan det här leda till organisatoriskt hyckleri vilket alltså är raka motsatsen till det man vill uppnå. Det blir ett glapp i kommunikationen, säger Helena Håkansson och exemplifierar sitt uttalande med tillfällen då hon har pratat med medarbetare om den nya tillitsbaserade metoden, och de inte visste vad hon pratade om. Arbetet som utgår från att tillvarata varje enskild medarbetenas kompetens, var alltså inte förankrat hos de som var närmast de äldre eller brukarna.

I andra situationer hade enhetschefer lyft problem upp till högsta ledningen, och då fått höra att de skulle lösa problemen på egen hand. Det resulterade i att de slutade ta upp avvikelser eller hinder.

– Man kan ha goda intentioner som ledning men om man har den här typen av kommunikationsproblem så blir det väldigt svårt att fullfölja dem.

Ytterligare ett exempel när medarbetarnas idéer stötte på motstånd var när de bad om att får göra brukarnas matvarubeställningar online istället för att faxa in dem. Det gick inte, då faxtjänsten var den som hade blivit upphandlad. Detta trots att året för upphandlingen var 2018. På en annan arbetsplats ville de anställda lösa smartphones åt personalen, men där var det upphandlat att de skulle ha knapptelefoner.

– Omsorgskänslan fanns på alla nivåer i organisationen, men framför allt hos de som arbetade närmast de äldre och brukarna. Enhetscheferna vittnade å sin sida att de försökte trolla med knäna för att ens lösa bemanningen. På den strategiska nivån yttrade sig den ekonomiska logiken genom kontroll, vilket kanske inte är konstigt med tanke på uppdraget, säger hon.

Nya attityder innan nya metoder

Helena Håkansson förklarar att hon inte vänder sig mot tillitsmetoder i sig, men att det blir spel för gallerierna om den ekonomiska styrlogiken alltid tillåts slå ut den tillitsbaserade styrlogiken. Om kvalitet alltid mäts genom ekonomiska parametrar kommer de andra alltid bli nedprioriterade menar hon.

– Det verkar svårt att lyckas med tillitsbaserad styrning utan att göra stora systemförändringar, och släppa på en hel del kontrolluppdrag, avslutar hon.