Dags att gå till uppmärksamhetsgymmet

I hans bok Helikopterfaktorn, som presenterar effektiva psykologiska strategier, är en av de principer som han trycker hårdast på att man som vd måste träna upp sin uppmärksamhet på samma sätt som man tränar sina muskler.

– Medveten närvaro innebär helt enkelt att vara avsiktligt uppmärksam på nuet och kunna lyssna på människor, berättar Björn Hedensjö.

Alltför ofta är vd:ns uppmärksamhet i en stressig vardag någon helt annanstans när man till exempel möter en medarbetare eller en kund. Kanske är vd:n i tankar om vad som borde ha sagts eller gjorts i en tidigare situation, eller i tankar om vad hen vill göra vid en tidpunkt i framtiden.

– Vår mänskliga förmåga att tänka framåt och planera är förstås ofta en stor tillgång. Men poängen med att stärka uppmärksamhetsmuskeln är att vi ska bli bättre på att kunna välja var vi vill placera vår uppmärksamhet.

Får ökad självkännedom

Han menar att genom att träna medveten närvaro får vd:n en ökad självkännedom och en tydligare syn på vad som pågår i sitt huvud, i omvärlden och hur detta hänger ihop.

– Över tid får man till exempel en tydligare uppfattning om vilka tankar och känslor och vissa beteenden hos andra som triggar mig som vd, säger Björn Hedensjö.

Det ökar också möjligheten att välja hur man ska agera i en given situation.

– Med en stark uppmärksamhetsmuskel minskar risken att man agerar känslostyrt. Vd:n får en distans till sina tankar och känslor, något som ökar friheten att faktiskt bestämma hur hen ska agera i en situation, istället för att kidnappas av impulser.

Björn Hedensjö betonar också vikten att hålla distans till sina tankar. Han konstaterar att alltför många vd:ar lider av bluffsyndromet.

– Det är något som lätt drabbar högpresterande personer som upplever sig själva som en bluff som när som helst kommer att avslöjas, berättar Björn Hedensjö.

För någon som lider av bluffsyndromet beror framgången på tur, tajming eller att ha lurat andra att tro att de är mer kompetenta än de själva tror att de är. Det har visat sig att luffsyndromet är lika vanligt bland båda könen, även om vissa studier tyder på att det kan vara vanligare hos högpresterande kvinnor.

Psykologiska undersökningar som gjordes under tidigt 1980-tal tyder på att två av fem framgångsrika personer anser sig vara bluffar och andra undersökningar visar att 70 procent av alla människor känner sig som bluffar då och då.

Tidigare har det uppfattats som ett inarbetat personlighetsdrag, men numera uppfattas bluffsyndromet som en reaktion på vissa situationer och stimuli.

Den vanligaste metoden för att mildra bluffsyndromet är att diskutera ämnet med andra personer tidigt under karriären. Mentorer kan berätta om sina liknande erfarenheter. När ämnet väl har diskuterats, känner sig personen inte längre ensam i den negativa känslan. Att reflektera kring bluffsyndromet är en nyckeldel i att hantera det. Det kan också vara en hjälp att göra en lista över prestationer, positiv feedback och framgångshistorier.

Det finns många tillfällen när hjärnan lurar oss människor till hårda självbedömningar.

– Svartvitt tänkande är ett typiskt exempel på ett sådant tankefel. Istället för att ta in komplicerade nyanser gör vi det enkelt för oss – allt är antingen svart eller vitt, gråskalor ser vi inte eller tänker bort. Varningsord här är alltid, aldrig, fullständigt, totalt och noll.

Övergeneralisering är ett annat tankefel där man intalar sig att enskilda negativa händelser är representativa för livet som helhet.

– Detta är nära besläktat med det svartvita tänkandet.

Andra exempel på tankefel som Björn Hedensjö tar upp är att tro att andra kan läsa ens tankar, att utsätta sig för negativa spådomar om att saker kommer att gå dåligt, katastroftänkande där man räknar med värsta möjliga utfall och skeva proportioner där det positiva förminskas och det negativa förstoras.