Det finns människor och det finns beteenden. Hur en människa är kan vi inte ändra, men ett beteende som drabbar andra negativt behöver inte accepteras. Psykologen Mattias Lundberg kallar det för besvärligt beteende, och förklarar hur man skiljer det från den allmänt osköna personligheten.
Besvärliga medarbetare – så gör du
Ledarskap Du kan inte förändra dina medarbetare – men du kan påverka hur de beter sig. Psykologen Mattias Lundberg förklarar hur du motverkar besvärliga beteenden på arbetsplatsen.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Strategiska artiklar med tips och analyser.
- 6 fullmatade magasin årligen.
- Tillgång till premiumnyheter på vdtidningen.se.
- 100 procents fokus på vd-rollen.
1. Beteendet är systematiskt, det återkommer.
2. Flera i omgivningen delar samma upplevelse av personens beteende.
3. Andra undviker personen eller mår dåligt i hans eller hennes närvaro.
Det han menar med besvärligt beteende är alltså inga brottsliga handlingar, inte heller uttryck för sjukdom eller missbruk. I sådana fall kickar lagstiftningen in med sina formaliserade processer.
Det är inte olagligt att ramla in sent till möten, dra olämpliga skämt för kollegorna eller smita undan sina arbetsuppgifter. Men sådana beteenden kan snabbt växa till såväl verkliga arbetsmiljöproblem som organisatoriska och produktivitetsproblem om de inte hanteras i tid. Mattias Lundberg listar några vanliga problembeteenden, och hur man hanterar dem.
1. Smitarbeteendet
Smitaren gör inte det hen ska. Är inte på plats eller tar långa luncher och lyckas undvika sina uppgifter.
Som vd måste du förstå grunden för att kunna agera på ett korrekt sätt. Här finns två vanliga alternativ:
A. Den lata smitaren. Personen är likgiltig och ointresserad av arbetet.
Åtgärd: Det här beteendet är ganska svårt att komma åt och kräver ett mer formellt handhavande. Ett socialt tryck från medarbetare brukar kunna ge viss effekt.
B. Den rädda smitaren. Personen upplevs som lat, utför inte sina uppgifter eller delegerar bort dem, men är egentligen rädd för att inte prestera tillräckligt bra.
Åtgärd: Hur ser kulturen ut på arbetsplatsen? Kanske måste du som vd jobba mer för en företagskultur som tillåter misstag.

2. Glidarbeteendet
Tänk grupparbete i högstadiet: av gruppens fyra medlemmar gjorde tre stycken jobbet, medan den fjärde hängde ute i rökrutan. Men vem snackade mest under redovisningen? Jo, rökrute-glidaren. Glidaren glider också ifrån ansvaret när du konfronterar och ifrågasätter beteendet. ”Var det inte du som skulle göra…?” ”Nä, det var den eller den”.
Åtgärd: Bästa sättet är att låta dokumentera beteendet, men också skapa så få möjligheter till glidarbeteende som möjligt när arbetet delegeras: Konkretisera, var övertydlig, presentera uppgifter skriftligen i punktform, ge specifika deadlines, och låt inte personen välja sina egna uppgifter när de fördelas.
3. Tidsoptimistbeteendet
Personen kan inte disponera sin tid utan kommer systematiskt för sent. Det är slarvigt och respektlöst men sällan medvetet. Risken med detta beteende är att det bjuder in till överslätning. Personen kliver in för sent till ledningsgruppsmötet och säger med ett urskuldande leende ”förlåt, nu är jag sen igen”. De övriga spelar med och svarar lite skämtsamt ”ja, du är allt en riktig slarver, du har aldrig kommit i tid en enda gång i hela ditt liv!”
Åtgärd: Släta inte över. Försök inte förklara eller försvara inför andra, hitta inte på ursäkter – ”jag vet att han har haft problem med bilen”. Börja kundmötet i tid, säg till kunden: ”Markus är sen, men jag tycker att vi startar”. Låt personen själv ta ansvar för sina sena ankomster, annars riskerar skuggan att falla på verksamheten.
4. Mobbarbeteendet
Här måste man skilja ut regelrätt mobbning som är ett arbetsmiljöärende och ska hanteras formellt. Men det finns beteenden som verkar vara mobbning men inte är det. Det kan till exempel vara att använda humor på ett felaktigt vis. Upplever inte omgivningen det roliga så är det inte humor – men ”skämtaren” kanske inte förstår det.
Åtgärd: Beteendet hanteras bäst genom att uttryckligen påpeka, ”den där typen av skämt funkar inte här”, ”du måste sluta skämta på det här sättet, för det är inte okej”. Repetitionen är kunskapens moder – påtala det flera gånger.
5. Besserwisserbeteendet
Alla vet vem besserwissern på jobbet är – och vet du det inte så är risken stor att det är du själv. De här personerna är sällan en nyanställd 22-åring utan oftare en medelålders man som har varit länge på företaget och har en viss pondus och auktoritet. Besserwissern förlänger varje möte med minst en kvart och breder ut sig om allt hen vet. Det är irriterande, för den tiden kan användas på ett bättre sätt. Det är också ett problem när personen är tvärsäker och ger felaktig information.
Åtgärd: Den här personen kommer knappast att erkänna att hen har fel. Men genom att bekräfta hens expertis kan du förekomma utläggningarna. ”I dag har vi ett möte om spik, och det är så skönt att vi har med Markus för han kan allt om spik. Så är det någon som undrar något om spik är det bara att fråga honom.”
Besserwissern har ofta mycket kunskap, men har också ofta en grandios självbild. Vill du konfrontera personen – gör det i enrum. Det blir ofta problematiskt när dessa personer tappar ansiktet, de kan bli hämndlystna.