Vd är så mycket mer än chef

Jag minns ett möte, som blev en diskussion mellan vänner. Han var vd på ett stort bolag. Mitt i samtalet, som för att förtydliga sade han:

– Men jag är ju Vd. Jag är inte chef. Jag rekryterar chefer. Men jag är inte chef.

Sedan log han lite mystiskt.

Vd:s funktion sträcker sig så mycket längre bort än aktiebolagslagen och styrelserummen. Jag har jobbat med en vd som pantsatte sitt hus under pågående fusion. Han hade upptäckt tveksamheter i redovisningen. Han gick på magkänsla. För att säkra affären och fusionen, lade han in egna pengar.

Jag tänker att då tror man på vad man håller på med, långt bortom ledarskapsteorierna eller styrelserummen.

Eller grundaren och Vd:n jag jobbade med för flera år sedan, som hamnade i en tuff ekonomisk svacka. Han samlade sin ledningsgrupp och medgrundare och krävde att de skulle avstå lön.

– Ingen ska behöva sägas upp, deklarerade han på personalmötet dagarna senare.

De Vd:ar jag mött i min roll som ledarexpert, är alla till en början lite mystiska. Som om det de gör är lite hemligt. Man kan inte prata med vem som helst.Efter ett tag, kryper det ofta fram att självkänslan är så där. Man vet att man borde agerat på ett visst sätt, men inte riktigt vågat alla gånger. Man har en styrelse som sällan verkar fatta. Man är liksom ensam, på ett helt annat sätt än chefen. Och förvånansvärt ofta, så är vd self made.

 Det är inte alltid det är den där handelsstudenten eller ingenjören, även om just dessa två är många. Det är de där som halkade in från sidan, som vill någonting mer, som tror på någonting annat, som dessutom står för det.

De flesta företag i Sverige består av mindre och mellanstora bolag där vd har varit med, kan verksamheten och driver affären i vardagen. Vd står pall att ta de där knepiga besluten. Ansvaret ligger långt bortom aktiebolagslagen.

 En liten resa runt i landet, visar ett fantastiskt Sverige som är så mycket mer än de snabba besluten och korta styrelseperspektiven vi verkar vana vid.

I skrivande stund har jag precis kommit hem från ett Lappland, som bedövat mig med sin kraft och som häpnat mig och familjen med sin skönhet. När vi provianterar i Kiruna, hittar vi en pärla. En liten lokal butik som säljer ren, björn, hjortron, ostkaffe, lax, löjrom. Det är energi i butiken, skratt och glädje.

Medarbetarna skämtar, chefen, som jag senare förstår är vd i verksamheten, är på plats mitt i verksamheten. Utan ett spår av mystik. 

Jag tänker att Vd är inte chef.

Vd är så mycket mer.