Entusiasmen viktig för integrerad rapportering

Daniela Argento, biträdande professor i företagsekonomi vid Högskolan Kristianstad, har länge intresserat sig för organisatoriska förändringsprocesser. Ett exempel på detta är just övergången från årsredovisning till så kallad integrerad rapportering. En övergång som inte alltid är smärtfri eller okomplicerad.

Hon har själv rötterna i Italien och bestämde sig för att, tillsammans med kollegorna Francesca Culasso och Elisa Truant från Turins universitet, titta närmare på förändringsprocessen inom Terna, ett av Italiens och Europas största elbolag.

I en artikel i tidskriften Organization & Environment berättar hon om deras process.

Läs mer: Vilket ansvar bär företag?

– Allt större krav började ställas, både från EU-håll och från investerarna, att de skulle vara transparenta och kunna förklara sin verksamhet – inte bara ur ekonomiskt perspektiv, utan även ifråga om miljömässiga och sociala hänsyn. Till slut kunde de helt enkelt inte komma undan, berättar hon.

Årsredovisningar har traditionellt varit liktydigt med ändlösa tabeller och uppställningar, kombinerat med kryptiska formuleringar som kräver ekonomisk utbildning för att begripa. På senare år har röster höjts för att göra redovisningarna mer omfattande – och väva samman finansiell information med hållbarhetstänk. På så sätt får läsaren en mer övergripande uppfattning om verksamhetens finanser och inriktning.

Genom intervjuer och genomgångar av flera års rapporter insåg Daniela Argento och hennes kollegor tidigt att förändringen drevs av en nyckelperson inom organisationen, närmare bestämt chefen för CSR-frågor. De valde därför att undersöka hur denne tog sig an utmaningen att ge hållbarhetstänket större plats inom företaget.

– Cheferna på företaget var villiga att uppriktigt dela med sig av sin erfarenhet – ljuspunkter såväl som lågvattenmärken och frustration. 

Läs mer: Studie av relationen mellan ledarskap och hållbarhet

Det var nämligen inte enkelt. Inledningsvis mötte förändringen stort motstånd från ekonomiavdelningen, vars chefer inte omedelbart såg poängen och syftet med att anamma hållbarhetsperspektivet.

– I tidigare årsredovisningar hade de full koll på vilka siffror som visades upp. Här upplevde de att de plötsligt tappade kontrollen.

Det visade sig att CSR-chefens personlighet och erfarenhet var avgörande för att överbrygga de djupa klyftorna mellan avdelningarna.

– Vi vill inte framställa CSR-chefen som någon superhjälte. Men personen hade ett brett nätverk och en tydlig vision, och samtidigt förmågan att backa undan när det behövdes, så att övriga chefer inte skulle uppleva förändringen som ett hot, utan som en möjlighet. 

För Ternas del blev det ändå en långdragen och i vissa skeden smärtsam process. Från de första försöken 2011, skulle det ta fem år innan företaget slutligen kunde presentera en gedigen integrerad rapport.

Responsen blev desto mer positiv. Rapporten fick många lovord från externa investerare. Men den största vinsten, menar Daniela Argento, uppnåddes internt. Den nya rapporten blev som ett slags identitetsstämpel, som ledde till ökad förståelse för verksamheten bland de anställda.

– Det handlar inte bara om ett dokument, utan om ett genomgripande sätt att tänka. Det ställer frågan på sin spets, om vad som egentligen är relevant för företaget som helhet. 

Även om deras studie utgick från ett italienskt storföretag, är det fullt möjligt att se liknande processer inom andra organisationer och på andra platser.

– Stuprörstänkande finns överallt, och gör att de enskilda avdelningarna är så koncentrerade på sina egna ämnen att de glömmer helheten. Därför tror jag att integrerad rapportering kan användas för att bryta igenom väggarna som skiljer dem åt – men det krävs engagemang från enskilda personer på alla nivåer inom företaget eller organisationen, resonerar Daniela Argento. 

Även om Terna kan betraktas som ett lyckat exempel på förändringsprocessen, då den integrerade rapporteringen numera är en vedertagen del av verksamheten, tar deras strävan inte slut med detta.

– De kan inte slå sig till ro, utan måste ständigt fortsätta att jobba för att upprätthålla samarbetet och tänket. Detta är egentligen en oändlig historia, avslutar Daniela Argento.