Akta dig för chefer som skriker åt sina barn

Brukar du notera hur människor behandlar, pratar med eller pratar om, sina barn? Det kan vara en god indikation på med vilket anslag de också bemöter, eller kommer att bemöta, sina medarbetare.

Föräldraskap är intimt förknippat med ledarskap. Föräldraskap ÄR i många dimensioner ledarskap. Skillnaden ligger kanske i att i föräldraskapet lägger man oftare bort den professionella garden och instruktionsböckerna och agerar närmre sitt okonstlade jag. Det är därför jag inte skulle välja en chef som skriker åt sina barn. Förr eller senare kommer det okonstlade jaget att skina igenom, hur mycket strategier och taktiker chefen än har drillat sig i.

Alla är en produkt av någon sorts ledarskap från barndomen. Om du blivit formad av föräldrar som anser att man inte ska sjåpa sig utan i stället skärpa sig, så kanske det blir vårt att i en ledande befattning, som chef eller förälder, möta andras behov på det sättet de behöver. Har du istället blivit formad av föräldrar som kontrollerat och överbeskyddat, så kanske du som ledare kväver sina medarbetare med detaljfrågor. Blev du som liten endast uppskattad för sina prestationer, så kanske du som chef bidrar till en överdriven prestationskultur på avdelningen. Poängen är att vad du än har med dig i ryggsäcken så påverkar det ditt ledarskap och föräldraskap. Särskilt om du inte är medveten om dina egna föreställningsramar genom att ha lagt tid och kraft på din egen personliga utveckling.

Jag tror inte att det finns ledare som uppskattas i längden och som samtidigt behandlar sina barn illa. Möjligtvis att psykopater, under en begränsad tid, kan lyckas dupera sin omgivning. Det är en av orsakerna till att det är värdefullt och utvecklande för ledarrollen att också vara förälder. Barns önskningar är ibland omöjliga och kommer vid en, i dina ögon, olämplig tid. Barn har ett starkt ego – ”min leksak” – och har inte utvecklat förmågan att se sig själva utifrån. De är upp till en viss ålder helt omedvetna om sig själva men suger ändå åt sig stämningar, värderingar och känslotillstånd i närmiljön. Som förälder är det ibland ett moment 22 att balansera barnets behov och önskningar kontra sina egna.

Inga människor, varken medarbetare eller barn, får kränkas. Vuxna kan förvisso ha större avstånd till sina tankar och känslor, jämfört med ett barn, och klara av att sortera bort andra människors tillkortakommande. Men att bli kränkt, om så bara på ett förhållandevis obetydligt vis, kan ändå sätta sina spår. Vi är många som i varierande grad kan relatera till maktmissbruk, härskartekniker eller rena elakheter.

Så nästa gång du står i lekparken och funderar på hur du ska göra stunden meningsfull, utöver att vara närvarande med dina barn, spana runt på de andra föräldrarna!

Faktaruta:

Johanna Palmér är vd, förändringsledare, samhällsdebattör och utsedd till Årets Ledare och Årets Samhällsutvecklare i Linköping/Norrköping. Hon arbetar idag på Östsvenska Handelskammaren och arbetar även i ett antal bolagsstyrelser, både som ledamot och ordförande.